Karlskrona är precis som jag minns de men mycket bättra nu när jag är där med Olivia och inte själv :D

Hoppas som satan på en lägenhet nu som vi vill ha. Våran sökan på den behandlas!
HOPPAS HOPPAS HOPPAS!

ROGER OUT!

Har tänkt ge sovandet en chans nu. Hade inte hunnit somna innan morgontidningen kom igår. zzZZzz på mig kan jag lova.. Har packat en hel väska klart iaf som jag VÄGRAR att öppna innan jag är nere i Kallekrona!

Lekt med lite bilder ikväll iaf :)

Jag skulle vilja sova men de går fan inte. Kommer på mig själv ligga och stirra rakt upp i taket.
Känner mig sjukt stressad över allt. Massa att fixa och göra här hemma innan jag kan åka på söndag. Det är sjukt att de bara är 3 dagar just nu tills jag och Olivia beger oss ner till Kallekrona.
Hoppas de kommer lösa sig med bostad snart. Jätte intresserad på studentlägenheten vi hittade i Galamarken eller vad de hette. Tänk vad skönt allt kommer bli då när vi slipper vara inneboende hos Markus. Grymmt snällt av han att låta oss bo där så länge, med tanke på att han är inne i en egen flytt osv. Ska försöka stryka och börja packa endel i morgon, ska även ta mig över till Mummi (farmor) och sno en resväska. Mamma och pappa tog ju med den största till Thailand, illa illa. Nej men ska försöka lugna ner mig nu och fösöka sova lite så jag kommer upp senare idag och kan ta tag i saker så jag inte går runt som ett nervvrak på lördag när jag bör umgås med alla vänner en sista gång på förmodligen länge!

Kan inte vara mer glad just nu!!!!

KOM IN PÅ SKOLAN I KARLSKONA :D :D:D:D:D:D:D:D:D:D

Kännslan av att känna sig glad, lycklig som att inget kan göra något för att andra denna kännsla igen skulle jag vilja känns igen. Av att kunna känna kännslan att tycka om någon och vara omtyckt tillbaka. Att kunna komma hem till någon som bara kan ge en kram eller vad som..

Eller jag vet inte, kanske är känslan av att veta att jag gör något som är värt något som behövs. Att jag gör något så jag känner mig själv värd något! Vill inte bara sitta hemma längre.. Jag vill ha en vardag, men vill inte ha den här i fagersta.

Kan jag inte få se in i framtiden. Iaf någon månad frammåt för att kunna se om de är de jag vill göra som jag kommer få göra! SNÄLLA jag ber!

Bara tanken av att jag inte kan prata med Jenny gör att jag sakna henne ännu mera! Visst saknar henne när hon är i Halmstad och jag här hemma men ändå!

Men orka!
Jag vill veta!! :(
Nu måste jag ju vänta tills slutet av Januari innan jag kanske kommar ur denna dimma!

Jag har ingen aning längre om de jag gör är rätt eller fel.
Men om de är de som känns bäst för stunden bör man väl göra de?
Jag vet att jag har sagt att jag inte ska fortsätta i de hära spåret men ändå så kommer jag små krypandes tillbaka till de. Visst ingen tvingar mig att stanna, men vad är de då som håller mig kvar?! Men visst undrar jag hur de skulle vara på båda sätten.. Men den stora frågan är vad är de för kännsla jag känner? Är den bra eller dålig? Vad måste jag göra får att få veta de?
Framtiden ser så mörk och ovis ut. Vill man ta steget in där och våga kolla vad som kommer hända och ske? Kommer jag någonsin se klart igen? Känns bara som att allt är suddigt. Kanske lika bra att skita i allt och bara flyta med och se vad som händer ist för att streta emot och försöka göra detta på sitt eget sett. De har ju gått som de har gjort fram tills nu och de är ju bara att stå ute på ovisshetens kalla och mörka mark. Går de att börja se klart inge, att se ett ljus i detta eviga mörker och ta sig upp till toppen igen?

Kom hem frän sälen igår då!
Hade de riktigt bra och kul där uppe.
Tack Linda och Olivia för allt. Grabbarna måste man ju tacka också för sällskapet.

Vet inte vad jag ska göra med allt. Känns som jag gjort de som går.
Men kan inte vänta på vad som blir för länge..
Vill bara att allt ska bli bra så man slipper vara så hära!