Jag har ingen aning längre om de jag gör är rätt eller fel.
Men om de är de som känns bäst för stunden bör man väl göra de?
Jag vet att jag har sagt att jag inte ska fortsätta i de hära spåret men ändå så kommer jag små krypandes tillbaka till de. Visst ingen tvingar mig att stanna, men vad är de då som håller mig kvar?! Men visst undrar jag hur de skulle vara på båda sätten.. Men den stora frågan är vad är de för kännsla jag känner? Är den bra eller dålig? Vad måste jag göra får att få veta de?
Framtiden ser så mörk och ovis ut. Vill man ta steget in där och våga kolla vad som kommer hända och ske? Kommer jag någonsin se klart igen? Känns bara som att allt är suddigt. Kanske lika bra att skita i allt och bara flyta med och se vad som händer ist för att streta emot och försöka göra detta på sitt eget sett. De har ju gått som de har gjort fram tills nu och de är ju bara att stå ute på ovisshetens kalla och mörka mark. Går de att börja se klart inge, att se ett ljus i detta eviga mörker och ta sig upp till toppen igen?